Det var länge sedan man hörde något om Amstetten nu. Jag antar att de galna fotograferna aldrig lyckades ta någon bild av familjen, då hade det väl blossat upp igen.

Såhär i retrospekt är det kanske möjligt att se andra aspekter av historien än det var när det hela uppdagades. Då var jag bortom ord och förklaring, mina ansatser att förstå var tydligt präglade – märkte jag efter ett tag – av att göra det hela psykologiskt förståerligt. Och, vad gäller den aspekten tror jag att jag fortfarande står och stampar på samma ställe. Visserligen har jag sett människor närmare mig än Joseph Fritzl bete sig på sätt som nog på ett rätt överrensstämmande sätt refererar till hans psykologiska funktionssätt – men till någon innefrånförståelse tar det mig inte.

Vad det däremot gäller de samhälleliga aspekterna tror jag att min syn utvecklats lite. Visst förekom analyser från ett sådant perspektiv redan då, men ingen jag läste kändes mitt i prick – kanske var det också en fråga om tidsaspekten. Nu är jag i alla fall beredd att ställa frågan om ett samhälle får de dårar och den brottslighet som det tillåter.

Varför valet av ”tillåter”? Kan samhället förhindra enstaka dårars existens?

Mitt svar skulle vara – inte helt. Men genom sina strukturer kan det styra deras möjligheter att agera.

I min slutkläm är det kanske värt att påpeka att jag egentligen inte – trots att ordvalet pekar på det – talar direkt om det specifika fallet Amstetten. Jag vet inte nog om varesig det eller det österrikiska samhället. Men mina tankar löper efter linjerna: ett samhälle som vaknar upp i ett Amstetten har först möjliggjort för någon att älska en Joseph Fritzl.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Famine, Affluence and Morality svepte bort mig. Reste invändningar och bemötte dem ganska direkt efter att jag kladdat ner dem i marginalen – i alla fall i de flesta fall. Det är elegant, även om vissa frågetecken kvarstår. Fokus ligger på ...

Första akten av Räddad lämnade mig förundrad. Varför gick hon inte, och hur hade hon ens hamnat där? I andra akten blev alla mer förståerliga – Viola, men även Oscars mor. Egentligen var den som förblev mest oförklarad nog egentligen Oscar sj...